Jag är på min första internationella flygresa sedan pandemin började, och hade turen att få en fönsterplats. Jag flyger till Costa Rica via Guatemala för att leda en retreat, tittar ut över ett vidsträckt bergslandskap i Mexiko … och jag är fullständigt hänförd.
Vilket mirakel det är, att flyga så magiskt genom luften, över dessa majestätiska delar av vår jord!
Jag märkte att när jag reste mycket förr, blev jag ganska avtrubbad inför flygresor. Jaha, ännu ett flyg, låt oss få det överstökat, ingen stor grej, jag är en van resenär, inte något vidögt barn längre. Hur blev jag så avtrubbad inför livets under? Hur blir vi det, allihop?
Livet är mirakulöst. Livet är fullt av under. Livet är storslaget och magiskt.
Och jag menar inte bara flygets magi – något som våra förfäder hade sett som ren trolldom. Jag menar också magin i brödrostar och värmeelement, i krukväxter och gatlyktor. Jag menar miraklet i varje människa vi möter på gatan, förundran över att ha någon att älska, det heliga i sorg och hjärtesorg, glädjen i ett bär.
Varje ögonblick har vi möjlighet att vakna upp till förundran, till vördnad, till vardagens mirakel. Det räcker för att få hjärtat att slå av glädje, för att fylla själen av ljus – om vi tillåter det. Varje dag har vi tillgång till detta, i sån överflöd.
Ska du släppa in det?