Då och då måste jag påminna mig själv om att göra en sak i taget.
Tendensen att försöka göra en massa saker samtidigt verkar vara ett naturligt resultat av att jag vill få allt gjort så fort som möjligt. Många flikar öppna i webbläsaren, växlande mellan en sak och nästa, oändligt, oändligt.
Inte konstigt att jag aldrig kan fokusera på något!
Sedan minns jag att jag ska göra en sak i taget, och det känns som att komma hem.
Jag stänger alla flikar i webbläsaren (bokmärker dem först, så att jag kan återvända till dem senare). Jag stänger e-post och chattappar. Jag stänger allt.
Sedan väljer jag en sak, och gör bara den.
Läs bara en artikel, med full uppmärksamhet.
Öppna ett skrivprogram i fullskärm och bara skriv (som jag gör nu).
Lyssna bara på något, utan att ha något annat öppet. Se bara en video.
Svara bara på ett meddelande, som om det vore den enda konversationen i universum som betyder något.
Diska bara en tallrik. Ta bara en tugga. Borsta bara tänderna. Tvätta bara händerna, eller gå utan någon form av stimulans. Träna bara.
En sak i taget.
Varje sak fyller hela min värld, som om ingenting annat existerar.
Varje sak blir till allt.
Det blir en övning i medveten närvaro. I att vara helt här. I att släppa taget.
I att fullt ut uppskatta det som finns precis framför mig. Att förälska mig i just den saken, den gåva jag har fått.