När jag slutar meditera ett tag känner jag mig ofta besviken på mig själv, för det känns som att jag har misslyckats. Det verkar som att det här är en väldigt vanlig upplevelse — vi känner ofta att vi misslyckas med en massa saker.
Tänk på vad du själv känner att du misslyckas med: att hålla jämna steg med mejl och meddelanden, ha koll på ekonomin, träna eller äta hälsosamt, hålla ordning hemma, hålla kontakt med vänner eller familj, komma vidare med dina mål, svara på vissa personer … och så vidare.
Vilken effekt har den här känslan av misslyckande på oss? Jag tror att den har en frätande effekt, som rost. Det låter kanske skadligt, men jag menar “frätande” i betydelsen att det förändrar oss på ett grundläggande plan. Vi får dåliga känslor inför oss själva, känner oss nedslagna och uppgivna, tappar glädjen och inspirationen och förmågan att leka eller känna oss levande.
Det är värt att lägga märke till när du känner att du misslyckas — och att bara observera vilken effekt det har på dig.
Jag tror också att det är väldigt hjälpsamt att lägga märke till vad du faktiskt lyckas med. Just nu lyckas jag med att skriva. Jag lyckas med att älska min familj. Jag lyckas med att stötta människor. Jag lyckas med att njuta av det vackra vårvädret, uppskatta mitt liv och öva på att lägga märke till saker.
Visst, jag har massor av mejl och uppgifter som jag inte gjort, men så kommer det nog alltid vara.
När vi börjar lägga märke till det vi faktiskt lyckas med, händer något inom oss. Jag undrar om du skulle vilja utforska det själv?