Om du är en person som lätt snurrar in i ett sammanbrott, raseri, avstängning eller ångestattack, kan livet kännas riktigt svårt.
En liten frustration eller rädsla kan växa till något enormt och förstöra hela din dag.
Om detta känns igen, vet att du inte är ensam. Det händer många människor, på olika sätt:
Att bli frustrerad på någon och sedan låta det växa till ilska som kokar hela dagen och håller dig på dåligt humör.
Att känna rädsla eller smärta och fastna i en mental berättelse som leder till en ångestattack eller att du stänger av, något som kan ta timmar att återhämta sig från.
Att känna dig dålig över något du gjort eller misslyckats med, och sedan börja snurra in i självkritik och nedstämdhet tills allt känns hopplöst.
Vad kan vi göra när detta händer? Låt oss titta på vad som pågår, och sedan på några idéer om vad vi kan göra.
Hur vi snurrar in i katastrofläge
Den första svårigheten vi möter är sällan en riktig katastrof – det är oftast bara en känsla av osäkerhet eller rädsla:
Frustration när någon beter sig på ett sätt vi inte gillar.
Rädsla eller smärta när vi blir kritiserade.
Självtvivel när vi inte lyckas så bra som vi vill (till exempel vid uppskjutande).
Denna första känsla av rädsla, osäkerhet eller frustration är egentligen inget problem – det är bara en känsla. En liten dragning i hjärtat.
Den verkliga svårigheten kommer inte från denna första känsla, utan från det som händer efteråt:
Vi känner dragningen eller sticket i hjärtat och går direkt in i ett försvar, där vi börjar snurra upp en av våra vanliga berättelser.
Berättelsen handlar kanske om varför den andra personen har fel, varför du har rätt, och hur stort problemet egentligen är.
Detta växer snabbt tills vi är i full katastrof – från en liten gnista till en skogsbrand.
Sedan försöker vi hantera katastrofen med våra vanliga strategier – skrika, dra oss undan, stänga av, gömma oss, trösta oss med mat, sociala medier, droger eller annat – eller sjunker in i depression.
Men även detta är egentligen inte en katastrof. Det är bara en tillfällig storm. Vi behöver inte slå på oss själva när det händer – det vi egentligen behöver är mer kärlek.
Hur man stoppar det innan sammanbrottet kommer
Om vi ser på processen ovan, är det första steget inte särskilt stort. Det är bara en liten dragning i hjärtat, en liten gnista av osäkerhet eller rädsla.
Tricket är att fånga den tidigt – om vi kan fånga den medan det fortfarande bara är en gnista, innan det blir en skogsbrand, är det mycket lättare att hantera.
Vi kan helt enkelt ge oss själva lite utrymme att känna rädsla och osäkerhet, frustration eller vad känslan än är. Vi kan ta några andetag. Ge oss själva lite medkänsla. Och sedan släppa taget och gå vidare med vår dag.
Hur fångar vi den tidigt? Genom övning! Vi märker när det redan är en full brand, och reflekterar sedan över när det bara var en gnista. När hade vi kunnat se det tidigare? Denna reflektion kan göras utan självkritik – bara observera.
Med tiden, med denna typ av övning, kan vi börja märka stunden när det fortfarande bara är en gnista. ”Oj, det där gjorde ont.” Eller ”Det där kändes frustrerande.” Fånga det i stunden, innan vi häller bensin på elden.
När vi kan fånga det tidigt kan vi pausa. Andas några gånger. Lägga märke till känslan som en kroppslig förnimmelse. Vara närvarande med den utan att dras in i berättelsen som ger den mer bränsle.
När vi väl fastnar i berättelsen (vilket vi alla gör), kan vi bara märka det. Märka vad berättelsen är, se att den inte hjälper (den gör bara saken värre), och försöka återvända från berättelsen till kroppens känsla. Låta oss känna denna känsla som en fysisk upplevelse.
Härifrån kan vi ge oss själva lite medkänsla, lite kärlek. Ta hand om oss själva medan vi känner osäkerheten, rädslan eller frustrationen.
Om vi kan fånga det tillräckligt tidigt, med övning, kan vi ta hand om dragningen i våra hjärtan med medkänsla och värdighet.