Jag gick ombord på ett flyg idag, och kvinnan framför mig hade med sig en stor resekudde, en filt och några andra saker utformade för att ge henne maximal bekvämlighet under flygresan.
En vän till mig skulle nyligen resa iväg och hade tillbringat en månad med att oroa sig över om hon verkligen skulle ha allt hon behövde för att känna sig bekväm.
De flesta av oss är likadana: vi lägger ner mycket tid och energi på att oroa oss för vår bekvämlighet – och mycket pengar på att köpa (och bära runt på) saker som ska garantera att vi alltid är omgivna av en kokong av komfort.
Det är fullt förståeligt, och jag säger det utan att döma. Det är så vi reagerar på osäkerheten i att resa, att göra något vi inte är vana vid, att inte veta hur man ska hantera en situation. Den osäkerheten finns i hela vardagslivet. Jag gör likadant: jag börjar läsa på, försöker ta reda på allt jag kan om den osäkra situationen. Sedan kanske jag går in i köpläge – skaffar den utrustning jag tror ska göra mig tryggare. Sedan börjar jag planera, försöker få kontroll på det osäkra.
Så här lever vi. Vi lägger tid på att söka information, köpa, planera, oroa oss – allt för att försöka försäkra oss om komfort.
Men tänk om vi kunde släppa oron för vår bekvämlighet? Tänk om vi kunde kliva rakt in i osäkerheten, och stanna där – utan att försöka förändra den?
Det skulle förändra våra liv. Det skulle förändra oss.
Ett tankeexperiment
Föreställ dig att du ger dig ut på resa med bara det nödvändigaste: ett ombyte kläder, några toalettartiklar (tandborste, tvål, deodorant), ditt pass och en mobiltelefon med laddare. Inget mer. Ingen trygghetspackning.
Du skulle känna osäkerheten i situationen. Alla ”tänk om”-tankar skulle dyka upp. Alla ”jag borde ha med mig” skulle komma fram. Bekvämligheten skulle inte vara garanterad.
Du går igenom flygplatsen, utan extra skydd, bara med ditt pass och det digitala boardingkortet på mobilen. Det visar sig att den här osäkra situationen inte var så farlig. Du hittar till gaten, sätter dig på en stol och läser i din bok.
Du känner osäkerheten i kroppen – och det är inget problem. Du sitter still en stund, låter kroppen känna osäkerheten fullt ut. Du öppnar ditt hjärta för känslan av ovisshet, av stress. Du slappnar av i den, och det blir nästan som ett skakande lugn. Du släpper egot och är helt närvarande i ögonblicket. Det är vackert.
Du går på planet och har ingen kudde eller filt. Det är helt okej. Du sitter där och läser vidare. Du får impulsen att börja läsa på om resmålet, planera, ordna saker. Men du låter bli. Du motstår impulsen som kommer ur osäkerheten och väljer istället att känna den – fullt ut, med hela ditt hjärta, utan att dra dig undan. Du inser att du är okej. Allt är okej.
Du anländer till din destination och hittar tåget till ditt enkla hotell utan problem. Du lämnar av din lilla väska och går ut på stan, utan plan. Du känner osäkerheten i kroppen igen, men nu har du tränat på den. Du välkomnar den. Den känns som frihet, som öppenhet och nyfikenhet.
Du har inga av dina vanliga bekvämligheter hemifrån – och ändå visar det sig att du inte behövde dem. Inget av obehaget är särskilt farligt. Du har klarat dig utan dem förr. Du får ingen kvällsvin, ingen morgonkaffe – två av dina favoriter – och ändå: inget rasar samman. Du andas, slappnar av i det, och inser att det är vackert att kunna känna sig trygg när allt runt omkring känns osäkert.
Den här resan, med sina små obekvämligheter, lär dig att all ansträngning du lagt på att bygga upp din komfortzon – och undvika osäkerhet – egentligen har varit onödig.
Vardagens osäkerhet
Tillbaka hemma gäller samma sak i vardagen. Föreställ dig att gå genom dagen utan all den trygghet och komfort du är van vid.
Du har bara kläderna på kroppen, en anteckningsbok, en bok och några få toalettartiklar. Lite enkel mat, lite vatten. Föreställ dig att det är allt du har den dagen.
Du kan gå en promenad, kanske barfota. Du gör några armhävningar. Du äter när du blir hungrig, dricker när du blir törstig, utan att oroa dig för att allt måste vara perfekt. Du läser, du mediterar, du sitter i solen, du skriver.
När osäkerheten dyker upp – precis som på resan – övar du dig på att bara känna den. Du behöver inte googla något, planera något, köpa något, förbereda dig. Du har redan allt du behöver. Osäkerheten är inget hot – den är själva grunden för livet.
Du kan försöka skapa all komfort i världen, men obehaget kommer ändå.
Du kan försöka utrota alla osäkra situationer – men de kommer alltid att finnas där.
Du kan släppa behovet av komfort, luta dig in i obehaget, och upptäcka att det faktiskt inte är något problem. Obehaget blir en vän. Precis som under resan.
Du är fri.