På min 46:e födelsedag nyligen skrev mina (mest vuxna) barn en lista över de lärdomar jag hade gett dem i livet hittills. Var och en skrev sin egen lista, och min fru Eva satte ihop dem i en anteckningsbok.
När jag läste dem blev jag rörd till tårar. Det är så otroligt fint att de uppskattar det jag har försökt föra vidare till dem – saker jag själv har lärt mig och vill att de ska förstå.
Som pappa finns det få saker som är mer meningsfulla än att se hur man har kunnat hjälpa sina barn genom sitt eget exempel och samtal genom åren. Vi har en blandad familj med sex barn, från 13 till 26 år, och alla är underbara människor.
Det visade sig att det fanns några lärdomar som alla, eller de flesta, hade med på sina listor – och dem vill jag dela med dig här. Dessa återkommande lärdomar fick mig att undra om de var de mest kraftfulla, eller bara de jag talade mest om. 🙂
Så här är de, ungefär i den ordning som de oftast dök upp på barnens listor:
Var inte rädd för att göra misstag – det är okej att misslyckas. Den här delade förstaplatsen (tillsammans med nästa) som den vanligaste lärdomen på deras listor – den fanns med på allas. Jag älskar verkligen att just den här lärdomen fastnade hos dem.
Ha empati och försök se saker ur andras perspektiv. Detta var den andra lärdomen som alla hade med, och det är så fint att de verkligen tagit den till sig. Jag har försökt visa det här genom mina handlingar, även om jag förstås långt ifrån alltid lyckas.
Gå utanför din bekvämlighetszon. Ännu en lärdom jag har försökt visa genom exempel – från att springa flera maraton och ett ultramaraton till att göra saker som skrämmer mig, som att tala inför publik eller skriva böcker. Den här lärdomen betyder mycket för mig.
Spendera inte mer än du har. En så enkel idé, men en som sällan följs. Jag är glad att mina barn börjar tänka på det här sättet – lev inom dina gränser, spara så mycket du kan.
Värdesätt det du har och njut av platsen där du är just nu. Jag älskar den här. Det är något jag försöker leva efter själv, men jag påminner dem också när de fokuserar på vad de saknar. Varje gång vi fastnar i klagande är det en möjlighet att vakna upp till skönheten som finns mitt framför oss.
Sorg är en del av livet, och det är inget fel med att känna den. Trots det jag just sa ovan, är det helt okej att känna sorg, smärta, frustration, ångest och ilska. De flesta av oss vill undvika dessa känslor till varje pris, men jag försöker istället uppleva dem fullt ut. Det lär mig om kamp – för om vi inte vågar möta våra egna svårigheter, hur ska vi då kunna finnas där för andra i deras?
Ge inte upp bara för att något blir svårt. Våra fyra äldsta barn möter nu nya typer av utmaningar. Det är en del av att växa, men det känns aldrig lätt. Min uppgift som pappa har varit att uppmuntra dem att inte ge upp – att fortsätta, och använda kampen för att växa.
Jobba inte för mycket. Det sagt, jag är ingen förespråkare för överarbete. Jag tror inte hjärnan fungerar bra när man passerat trötthetens gräns, så jag försöker lära dem vikten av pauser, vila, frisk luft och rörelse.
Det är okej att vara lite konstig offentligt. Ha roligt. Jag vet inte varför flera av dem hade med den här punkten – de måste ha lärt sig det av någon annan! Eller, i ärlighetens namn, så fick de det nog från mig – jag har en tendens att dansa och skoja med dem ute på stan. Jag vill uppmuntra dem att våga göra tokiga saker tillsammans, oavsett vad andra tycker.
Din verklighet speglar berättelsen du berättar för dig själv. Det här lärde jag mig sent i livet, och jag är glad att mina barn har börjat förstå det. Det fina är att man kan släppa den där berättelsen, särskilt om den leder till lidande. Vad skulle stunden vara utan berättelsen? Vacker och fri.
Få människor att skratta. Det gör deras dag ljusare. Jag är så glad att de snappade upp den här viktiga lärdomen från mig! Med mina barn skämtar jag nästan alltid, förutom när jag blir (för) allvarlig i något jag försöker lära dem. Resten av tiden försöker jag ha ett lättsamt tillvägagångssätt.
Jag älskar mina barn av hela mitt hjärta, och det har varit ett privilegium att få vara deras pappa. Jag tar kanske 10 % av äran och ger resten till deras mammor, mor- och farföräldrar – och till dem själva.
Jag har också lärt mig några saker av dem, som är minst lika viktiga:
Barn förtjänar att bli hörda, lyssnade på och respekterade. Jag började som pappa med tanken att det jag säger gäller, punkt. Men med åren har jag lärt mig att lyssna på dem, och att behandla dem så som jag själv vill bli behandlad.
Barn har känsliga hjärtan som såras när man inte är snäll mot dem. Som ung pappa ledde mina frustrationer och osäkerheter till att jag ibland skällde, ropade eller var för hård. Jag har vuxit sedan dess, men framför allt har jag lärt mig se deras mjukhet – hur ont det gör att bli tillrättavisad av någon man älskar och litar på. Numera försöker jag vara mycket mer varsam med deras hjärtan.
Jag borde slappna av och inte ta mig själv så allvarligt. När jag börjar ta mig själv på för stort allvar påminner mina barn mig om att skratta. Jag älskar den lekfulla påminnelsen att släppa på kontrollen lite.
Pappor är töntiga, knasiga och okoola – och det är precis så det ska vara. Ibland får jag för mig att jag kan vara en “cool” pappa. Men när jag försöker använda slang eller ett nytt uttryck skrattar barnen åt mig. När jag skämtar tycker jag själv att jag är rolig – de suckar och säger att det är ett “pappaskämt”. Jag har lärt mig att omfamna min okoolhet och bara vara mig själv med dem.
Allt de behöver är kärlek. Det finns mycket som kan stressa oss som föräldrar, och vi oroar oss ofta för att göra allt rätt. Men egentligen är allt det bara detaljer. Det enda som verkligen betyder något är kärlek. De vill att du ska älska dem – och ta emot deras kärlek. Mata dem, klä dem, skydda dem, utbilda dem, visst … men framför allt: älska dem. Släpp allt som står i vägen för det, och låt det komma fram så enkelt och tydligt som möjligt.
Tack, mina älskade.