En vän berättade att de kom hem från en meditationsretreat fyllda av entusiasm inför alla meningsfulla möjligheter de hade sett framför sig – nya projekt, möjligheter, viktiga saker de ville skapa.
Så fantastiskt att känna sig inspirerad av meningsfulla möjligheter!
Men när de kom hem väntade högar av uppgifter, mejl och meddelanden. Brådskan i dessa högar slog genast undan benen på deras goda intentioner.
Brådskan i högarna stör alla våra bästa planer.
Vi måste ständigt hantera högar av olika slag:
Uppgifter som samlas på våra att-göra-listor
Mejlen och meddelanden som växer i inkorgen
Papper på skrivbordet, dokument på datorns skrivbord
Flikar som samlas i webbläsaren
Sysslor och ärenden som väntar, samtal vi måste ringa, saker som behöver fixas eller städas
Röran som sprider sig i våra hem
Dessa högar av uppgifter, meddelanden, ärenden och sysslor känns brådskande. Vi har svårt att ignorera dem för att fokusera på det som verkligen är viktigt – för de väcker en oro som får oss att vilja ta itu med det som ropar högst på vår uppmärksamhet.
Ibland försöker vi ignorera de brådskande högarna, men det får inte brådskan att försvinna – det gör den bara värre. Det är som att stoppa huvudet i sanden och låtsas att problemet inte finns där. Det fortsätter ropa på oss, men vi håller för öronen och hoppas att ljudet ska tystna.
Det är inget fel med att vilja ta itu med högarna eller ignorera dem. Det är inget fel med själva känslan av brådska eller oro. Men – vad händer om vi kan skapa en ny relation till dem?
Tänk om högarna i själva verket är möjligheter – till att tjäna, att älska, att leka? Skulle vi känna mindre oro och brådska om vi såg dem som inbjudningar till lek? Högarna behöver inte säga något om vår duglighet eller otillräcklighet … de kan bara vara lekplatser.
Eller tänk på dem som en trädgård – små skott som vi vill ta hand om varsamt, men som inte är en skogsbrand vi måste släcka. Låt oss ta hand om dem med kärlek och omtanke – men utan brådska.
Med denna nya relation till våra högar kan vi också rikta uppmärksamheten mot något djupare. Ett projekt som känns meningsfullt, en plats där vi kan föra in våra hjärtan och vår nyfikenhet. Vi kan ta med våra djupaste intentioner av meditation, reflektion och uttryck. Vi kan fördjupa våra relationer och tillbringa tid med dem vi älskar – utan att högarna ständigt ropar på oss från telefonen.
Vad skulle du vilja göra med dina dagar, om du inte längre behövde känna brådskan i högarna?