Jag har pratat med flera personer på sistone som fastnat i att oroa sig över något i sina liv — något som stressar dem och får dem att tänka för mycket.
Kanske oroar de sig över en stressig situation, eller så är de rädda för att de inte presterar tillräckligt bra i livet. De fastnar i grubblande, oro och snurrar runt i tankecirklar.
Jag brukar säga till dem att det bara är rädsla.
Det är bara rädsla som får oss att övertänka, oroa oss, älta och snurra runt i cirklar. Det är rädslan för att vi inte duger, att vi kommer misslyckas, att någon ska bli besviken på oss eller att vi ska se dumma ut. Bara rädsla.
Jag menar inte att avfärda rädslan eller förneka den — rädsla är naturligt, och en del av att vara människa. Det är okej att känna rädsla, och det är en del av allt som betyder något eller är svårt.
Men rädsla behöver inte vara en stor sak. Därför säger jag att det är “bara rädsla.” Det är inte betydelsefullt om vi inte gör det till det. Jag brukar säga “ingen stor grej” när jag märker att jag känner rädsla.
När vi lägger märke till rädslan kan vi också lägga märke till de historier vår rädsla berättar för oss: Jag duger inte. Jag borde göra det de andra gör. De kommer döma mig. Jag borde ge upp.
Och då kan jag välja att inte ta de historierna så allvarligt. Det är bara rädsla.
Att lägga märke till rädslan, och berättelserna som kommer ur den, hjälper mig att lugna ner den.
Hur man hanterar rädsla och övertänkande
Min rädsla vill också att jag ska göra något åt den skrämmande situationen — men ofta finns det inte så mycket jag faktiskt kan göra. Jag kanske försöker agera, men mer troligt blir det att jag tar ut det på någon annan … eller fastnar i övertänkande. Inget av det hjälper förstås.
Om jag märker att jag övertänker, så här kan jag hantera det:
Börja med att lägga märke till rädslan och övertänkandet. Rädslan är ingen stor sak.
Pausa och andas. Sänk tempot på andningen.
Lugna min rädsla: vi klarar det här. Ingen stor grej. Vi kan hantera situationen, även om vi inte vet exakt hur det slutar. Det här är att öva på tillit till oss själva.
Slappna av i spända muskler, och fortsätt andas långsamt.
Fokusera på något vackert i stunden. Ljuset i rummet, naturen omkring dig, trevligt sällskap — något att känna nyfikenhet eller tacksamhet för.
Det här är själva övningen. Fortsätt göra dessa saker: observera, andas, lugna, slappna av och fokusera på nuet. Om du gör det, kommer du att släppa övertänkandet och landa i nuet.