Det finns en förhoppning om att när vi börjar skapa en ny vana så kommer vi bemästra den och aldrig behöva oroa oss för den igen, eller att när vi startar ett nytt projekt så kommer allt gå perfekt.
Tyvärr går livet aldrig enligt plan. Vi reser, och våra mat- och träningsvanor faller bort. Vi blir sjuka, och vår meditationsvana faller isär. Vi får besökare, och vårt skrivprojekt faller ner i en djup avgrund.
Jag vet från egen erfarenhet, och genom att coacha tusentals andra, att vanor och projekt är en enda röra. Vi blir bra på att bygga och upprätthålla 5–6 vanor, eller så får vi en fantastisk start på ett nytt projekt, och sedan faller allt samman när livet stör oss. Och detta blir ett stort problem — vi tappar modet!
Men tänk om det inte är störningen och bakslaget som är problemet? Tänk om problemet är vår förhoppning att vi aldrig ska behöva bli störda, att allt alltid ska gå perfekt?
Den hoppet är, förstås, helt felriktat. Saker går aldrig helt smidigt, utvecklingen är aldrig linjär, och vi kommer alltid bli störda. Det bästa vore att släppa det hoppet, och istället leva i verkligheten av våra liv.
Det vi behöver göra är att bli bra på att börja. Sedan börja igen. Och igen. Det är en otrolig färdighet som blir en superkraft, när alla andra sitter fast i hur dåliga de tycker att de är på livet, hur svårt allting känns och hur ofta de faller tillbaka. Istället fokuserar vi bara på att börja igen och släppa allt det andra.
Färdigheten att börja
Den första färdigheten är förstås att börja över huvud taget. Många gör aldrig det, utan skjuter upp, säger att de börjar imorgon (jag dömer inte, det är väldigt mänskligt). Så bara att börja är ett fantastiskt steg.
Färdigheten är inte så svår, och med övning kan du bli riktigt bra på att börja:
Ta det minsta steget för att komma igång. Minsta rörelse alls.
Förplikta dig sedan till att fortsätta det lilla steget varje dag. Skaffa stöd om du behöver det, och sätt påminnelser så du inte glömmer.
Fortsätt ta små steg, och skapa en god känsla kring projektet och kring dig själv. Den känslan är en stark drivkraft.
När du märker att du skjuter upp, försenar starten eller rationaliserar varför du kan börja ”om en minut” … skaka av dig det. Ta bara det första steget. Efter det är resten mycket enklare.
Superfärdigheten: Att börja igen
Okej, bra — men vad händer när du blir störd? Inga problem.
De flesta av oss har en process, när vi blir störda, som ser ut så här: vi gör ett misstag, vi svär åt oss själva, vi mår dåligt, vi stressar upp oss över hur röriga våra liv är och hur usla vi är, och sedan låter vi allt detta hindra oss från att fortsätta. Eller någon variant av detta.
Men detta är ett skadligt mönster. Istället, om vi kunde lära oss ett mindre stressigt, mer hjälpsamt sätt, skulle allt förändras. Plötsligt skulle det inte alls vara ett problem att falla ur en vana eller ett projekt.
Här är metoden jag rekommenderar:
När du blir störd, lägg märke till det — och lägg även märke till tendensen att vara hård mot dig själv, eller bitter mot livet eller andra människor över störningen.
Skaka av dig den känslan och säg istället till dig själv att livet är som en okontrollerbar flod som du måste flyta med. Istället för att önska att floden var rak, perfekt och kontrollerad, acceptera att saker ständigt förändras, aldrig går enligt plan, och att du bara behöver anpassa dig till situationen.
Släpp taget om tidigare misstag och fokusera på att börja igen. Precis som tidigare, fokusera på det minsta steget.
Om det finns något att lära från det senaste försöket, justera din metod för att hantera det hinder du mötte. Ibland är hindret bara en slump i livet (en jobbig period, en familjekris, någon som går bort), så det finns inget att lära — du behöver bara börja igen. Andra gånger finns ett faktiskt hinder att åtgärda — kanske var morgnarna för kaotiska för att skriva romanen, så du behöver antingen skriva tidigare eller senare. Kanske behöver du en påminnelse-app. Kanske ska du göra lite research. Lösningen finns alltid. Och sedan justerar du din metod, så du ständigt blir bättre.
Det är så enkelt. Skaka av dig störningen, följ med förändringen, och börja igen. Justera dig vid behov, men stressa inte över att behöva börja om.
Livet är en ständig ström av störningar, förändringar, brutna planer och regniga dagar. Varje dag börjar vi bara om igen. Varje ögonblick är helt enkelt en ny start. Det kan vara en källa till frustration — eller till glädje.